Tillbaka...
Det är så jag överlever. Jag gömmer mig för världen, låter draperiet falla ner och låter mig pulveriseras. Nu har tiden gått och jag känner att jag har fått nya krafter, inte med samma styrka för mina ögon tåras varje gång jag berättar om förlusten och jag vill inte gå in i känslan om jag inte måste.
Jag har gått igenom min gallstensoperation vilken känns bra då det var en av mina mål innan sommaren.
Vi har även varit på privatkliniken för fortsatt behandling till hösten. Skillnaden på mottagningarna var som natt och dag. På denna privata klinik fick jag vara en person med känslor och tagen på allvar.
Det känns tryggt i själen för nu gör vi det som jag i hjärtat känt har varit vår enda chans. Hormoner, känslor och infertilitet sitter ihop enligt min nya läkare och jag känner att han har så rätt.
Så nu är det dax för återhämtning och bara göra saker jag tycker om så kanske kommer det lite fina bilder på andra saker som ger glädje i mitt liv... för jag får ju inte glömma dom!
♥♥KÄRLEK♥♥