Lååång vila
Ja då var det fredag igen... Förra onsdagen var då dax för efterkontroll av missfallet. Under ultraljudet så såg jag att mitt lilla embryo låg kvar precis på samma sätt som sist vi kollade. Den hade alltså inte försvunnit trots 3 veckors blödande. Det kändes hemskt men samtidigt fick jag bekräftelse på varför min kropp kändes så konstig.... ´Nåt var bara fel!
Läkaren skrev upp mig på en skrapning dagen efter.
Men jag kom inte så långt för väl på jobbet så började jag blöda nåt så förskräckligt så mina kolleger blev rädda och skjutsade mig in akut till Huddinge igen. Ett tag trodde jag att jag skulle förblöda för jag har då aldrig blött så mycket i hela mitt liv. Jag fick tack o lov snabb hjälp denna gång och blev skrapad.
Efter detta låg jag hemma några dagar tills blödningen gav med sig.
Jag har även vart och träffade kirurgen som ska plocka bort min galla. Han var inte alls förvånad att jag fått missfall med dom gallsensanfallen jag haft.... Varför har inte Huddinge sagt något om detta? varför satte dom in embryon med vetskap om mina gallsetsanfall??? Jag blir så trött på allt det här.... Men jag försöker hitta en mening till varför allt detta händer....
Nu är det fredag och dax för vila. Jag och min kropp behöver en låååååång vila nu.
Trevlig helg!
Pulveriserad...
Ihålig... så känner jag mig just nu!
Det känns som jag inte har någon ork eller lust att göra någonting längre. All min energi och livsgnista har försvunnit och kvar finns bara en kropp som sväller av hormoner som inte vill gå ur kroppen. Kroppen tror visst att jag fortfarande är gravid trots blödning i 3 veckor.
Hela Valborg befann jag mig i en dimma och ville inte vakna. Kände mig pulveriserad och vaknade bara för att äta en massa kolhydrater för att sen må ännu sämre.
Orkar inte se barn eller glädjas av alla små bäbisar som föds nu på våren, alla små knoddar som syns på lekplatser och gator får mitt hjärta att slitas i stycken.
Det verkar vara babyboom på facebook för varenda kotte ska ha eller föder barn nu. Självklart gläds jag för deras skull men för min skull splittras jag sönder för varje födsel.
Vad ska jag ta mig till om det inte går? Vad ska jag göra? Nej jag får inte vara där i tankarna men så lätt jag hamnar där...
Jag har även fått mina journaler från Huddinge, detta för att vi ska byta klinik!!! Det var intressant att läsa journalen men informationen som fanns var fattig och jag undrar så varför dom inte skrivit mer allt som hänt?
Imorgon ska jag på efterkontroll av missfallet för att se om allt är borta... ännu mera sorg!
