Ett brev...
Vi hade ju bestämt att inte fortsätta på Huddinge, att söka oss till ett ställe där dom kan bemöta människor med medmäsklighet och förståelse... men igår låg den där på golvet och hånade mig.
Ett brev från sjukhuset som bjöd in oss på ett nytt besök för våra frysta embryon.
22 maj Huddinge! Den 25 maj har vi tid på den privata kliniken...
Gratis och dåligt bemötande eller Privat och stora kostnader? Jag fattar inte varför jag tvekar helt plötsligt, jag hade ju bestämt mig. Jag har ju ännu inte fått någon kallelse till galloperationen. Läkaren jag träffade på vårdcentralen var dock övertygad om att jag fått missfallet pga gallstensanfallen. Kan det stämma? Det känns inte otroligt med dom kramper och dom fysiska ansträngningar som sker under ett anfall. Om missfallet beror på gallstenarna så måste jag ju opereras först... då måste jag vänta!
Med all sannolikhet så borde inte återinförandet kunna ske innan sommaren då alla kliniker stänger.... Åh vad det snurrar i huvudet "jag är all over the place" som prins Daniel skulle sagt :-)
Jag längtar efter min man som är så bra att sortera mina tankar när jag är splittrad, han kommer hem ikväll så då kanske jag får ordning i mitt snurriga huvud.
Känslomässigt har jag känt mig stabil några dagar, inte allt för mycket tankar har lagts på missfallet och det har känts bra! Men härom dagen kom ett brev med posten med 2 böcker om barnlöshet. En mycket fin vän ville att jag skulle ha dom för att inte känna mig ensam med det jag går igenom... Tyvärr öppnade detta en dörr av tårar och känslomässig förvirring.
Är det dax att börja förlika sig med känslan att det aldrig blir ett barn??? Nej nej nej jag vill inte vara där ännu, jag orkar inte ta det nu...
Kommentarer
Trackback
