Slut på självömkan...
Kan alla graviditetsymtom nu bara försvinna från min kropp? Det känns som ett hån att fortfarande känna att jag har något levande i min kropp. Jag har ju börjat blöda nu tack och lov... Detta betyder att jag slipper gå igenom behandlingen. Tack snälla kropp för att du sköter detta själv för jag hade inte stått ut med att orsaka mig själv ett missfall.
Nu måste jag gå vidare... Jag har varit i sorgen ett par veckor nu. Jag har djupdykt i känslomässigt, känt sorgen och förlusten och vältrat mig i självömkan. Det har gjort ont i varje kroppsdel och andningen har varit snabb med djupa suckar och mörka tankar.
Men nu kan jag det här och är det dax att känna något annat, det finns så många andra känslor som måste upplevas (som Morrie skulle ha sagt i boken "Tisdagarna med Morrie", jag kan varmt rekomendera denna bok!)
Hur går man nu vidare? Jo jag måste ta hand om mig och min kropp... Jag måste få en operationstid för gallan till att börja med så att jag kan bli stark igen. Det kommer en lång sommar snart för vila och upphämtning av energi. Vi ska vara på landet för det där energin finns, det är där havets kraft kommer få mig att komma tillbaka.
Sen kommer nya planer....
Vi ska lämna den hemska kliniken och vända oss privat istället. All vår tro är tyvärr försvunnen till Huddinge, inte så mycket för deras kompetens utan mer för deras bemötande. Jag tror att i detta " spel" är allt av vikt och jag har inte tid att ta fler risker...
Kommentarer
Trackback
