Pulveriserad...
Ihålig... så känner jag mig just nu!
Det känns som jag inte har någon ork eller lust att göra någonting längre. All min energi och livsgnista har försvunnit och kvar finns bara en kropp som sväller av hormoner som inte vill gå ur kroppen. Kroppen tror visst att jag fortfarande är gravid trots blödning i 3 veckor.
Hela Valborg befann jag mig i en dimma och ville inte vakna. Kände mig pulveriserad och vaknade bara för att äta en massa kolhydrater för att sen må ännu sämre.
Orkar inte se barn eller glädjas av alla små bäbisar som föds nu på våren, alla små knoddar som syns på lekplatser och gator får mitt hjärta att slitas i stycken.
Det verkar vara babyboom på facebook för varenda kotte ska ha eller föder barn nu. Självklart gläds jag för deras skull men för min skull splittras jag sönder för varje födsel.
Vad ska jag ta mig till om det inte går? Vad ska jag göra? Nej jag får inte vara där i tankarna men så lätt jag hamnar där...
Jag har även fått mina journaler från Huddinge, detta för att vi ska byta klinik!!! Det var intressant att läsa journalen men informationen som fanns var fattig och jag undrar så varför dom inte skrivit mer allt som hänt?
Imorgon ska jag på efterkontroll av missfallet för att se om allt är borta... ännu mera sorg!
Kommentarer
Trackback
